Förlossningsberättelse del 2- tillbaka till sjukhuset

...jag klarade inte av att stanna hemma till kl 18:00 utan runt 15-tiden fick min snälla far köra in oss igen. Det gjorde så ont att åka bil, varje gång han gasade sög det i livmodern. När vi kom tillbaka till förlossningen fick jag sitta med ctg runt en timma och de var inte nöjda nu heller. De ville ha ett mer vaket tillstånd på bebisen, drack isvatten och buffade men hon sov gott. Jag var inte öppen mycket mer än 1 cm och huvudet stod fortfarande högt,lite besvikna men ändå väntat.


Vi fick iaf bli kvar på förlossningen tack gode Gud och vi fick ett rum även om jag inte var i aktiv förlossning. Tanken var att jag näst nästa  dag skulle sättas igång så det fanns ju ingen anledning att skicka hem oss igen,  särskilt inte när de var lite oroliga för bebis.

Värkarna fortsatte å göra brutalt ont och på kvällen runt 18-tiden hade jag öppnat mig 4 cm. Vi blev positiva eftersom det hade gått lite framåt. Jag fick en Eda som hjälpte otroligt bra, Värkarna fick en helt annan karaktär och det är jag glad för eftersom barnmorskorna skulle komma att ge mig värkstimulerande dropp för att ge mer kraft i värkarna. Hatar värkstimulerande dropp men vad gör man när man måste få mer effekt ?

För att skynda på förloppet ytterligare valde man att ta hål på hinnorna och vattnet forsade, de fick byta under mig två gånger. Helt otroligt vad mycket vatten man har. Lillans puls fortsatte vara svajig och till slut bestämde man sig för att koppla skalpelektrod på hennes huvud för att mäta syret. En barnmorska tryckte på magen med halva sin kroppstyngd och en annan försökte sätta dit elektroden. Det skulle gjort ont sa dom men jag hade så bra bedövning att jag knappt kände när dom pressade ner henne samt grävde i mig. Lillan hade snurrat runt som en propeller där inne så det var inte lätt att få dit elektroden. När detta var gjort var det bara att vänta. Kanske vattenavgången skulle sätta fart på öppningsskedet.

Icke, när de undersökte mig runt 21-tiden var jag fortfarande öppen bara 4 cm. Droppet ökades på och trycket neråt var fruktansvärt. Tog de flesta värkarna ståendes och fick beröm för det eftersom de flesta som föder barn tydligen föredrar att ligga eller sitta. Anledningen till att jag ville stå  var att jag tyckte smärtan blev lite lättare att hantera ståendes. Peder vad fantastisk hela tiden, stöttade mig och försökte va positiv. Var också noga med att berätta för personalen att jag hade " blivit lovad" att inte behöva ha ont lika länge som sist innan man ev beslutade om kejsarsnitt. Kändes bra att han låg på dem eftersom jag inte orkade det.

 När jag undersöktes igen hade jag öppnat mig 6 cm och vi var verkligen positiva. Nu hade det faktiskt hänt saker och en naturlig förlossning var kanske inte så långt borta ändå ?

Fortsättning följer...

Premiärtur

Vilken känsla det var att komma ut idag. Har inte andats frisk luft på över en vecka. Det blev en liten premiärtur med nya vagnen och både Olivia och Vilton gillade det. Lillan somnade direkt och sov sedan en stund i trädgården. 

Lite rosa

Min favoritfärg är ljusrosa och jag har spätt på med lite rosa i Olivias rum, kunde inte låta bli. Tallrikshyllan var rosa sen innan men lagt dit ett överkast på soffan, i hennes säng och lite rosa detaljer. Älskar barnrum!

Ännu mera mys

Pojkarna är å busar på öppna förskolan och flickorna slappar i sängen. Regnrusket utanför lockar inte. 

Myser

Förlossningsberättelse del 1- Värkarna börjar

Tänkte nu skriva ner hur det var när vår älskade lilla Olivia kom till världen... det kommer bli en lång berättelse så jag har valt att del upp den i delar.

Även denna förlossning startade med värkar, rätt onda men oregelbundna. Det kunde gå allt från 5 till 10 minuter mellan varje värk. Det startade på natten även denna gången och jag var själv i sovrummet eftersom min sambo sov nere i källaren pga förkylning. Det startade runt 02:00 och när klockan var 03:00 ringde jag ner till honom så att han fick komma upp till mig. Det gick inte somna om för det gjorde för ont för det. Jag försökte verkligen tänka på min andning hela tiden, ett djupt andetag in genom näsan och ut genom munnen , sakta och djupt. Vi ringde till förlossningen men de tyckte gott vi kunde vänta hemma så länge vi orkade eftersom jag inte haft någon vattenavgång eller hade regelbundna värkar. Jag kände på mig redan här att detta skulle ta tid.

Eftersom mina föräldrar skulle passa vår Vilton skickade jag ett sms till dem vid 04:00 så att de skulle vara beredda att komma. Jag sa att de kunde somna om en stund för vi hade inte tänkt åka in än men det kunde dem inte utan de gick upp och drack kaffe på sängen, typiskt dem.

Vi flyttade ner till vardagsrummet och soffan när det började göra för ont och det var hemska värkar och hur jag än låg eller satt så gjorde det ont. Mamma och pappa kom runt 05:00 och vid denna tiden vakande också Vilton. Så typiskt! Han ville inte somna om utan fick komma upp och äta sin gröt.

Runt 06:00 gjorde det så förbaskat ont så vi åkte in, jag ville ju ha EDA tidigt denna gången vilket jag också blivit lovad och tänkte att det är ingen idè att ha ont för länge i onödan. Jag hade inga höga förhoppningar om att jag skulle ha öppnat mig mycket eftersom jag vet hur det har varit tidigare.

Väl inne på förlossningen fick vi reda på att jag inte var i aktiv förlossning ännu och jag var bara öppen 1 cm. Både läkare och barnmorskor tyckte det var svårt att undersöka mig och lillan låg väldigt högt upp. Trots att två barnmorskor på MVC sagt att hon låg långt ner och var fixerad.

Dom tog CTG-kurva på mig och bebis och tyckte att det såg okej ut men inte helt hundra bra på lillans puls. Vi fick alltså inte åka hem riktigt än, vilket vi nog hade fått göra annars eftersom jag inte var öppen något. Däremot fick vi gå en liten sväng i byggnaden,vi gick ner till cafeterian och åt frukost. Det var jobbigt att sitta där med värkar för det var många som tittade och säkert undrade vad jag höll på med. Gick på toa och märkte att barnmorskornas bökande där nere hade gjort lite nytta för delar av slemproppen hade gått.

Vi gick ut och satte oss i friska luften på en bänk och jag märkte att jag hade ett missat samtal från barnmorskan som ville att vi skulle komma tillbaka genast för läkaren var inte nöjd med lillans kurva. Herregud var orolig man blev. Vi kom tillbaks och blev undersökta av läkaren och de försökte väcka henne och få en bättre kurva med en liten manick på magen. Tillslut blev de ändå nöjda, hon var nog bara en sjusovare som inte gillade att röra sig så mycket på dagen.

Vi blev ombedda att åka hem och komma tillbaka kl 18:00 på kvällen, självklart tidigare om det inte gick att stå ut hemma. Vi köpte  med oss mat hem och väl hemma somnade min sambo medan jag satt i soffan med värkar och kräkningar om vartannat....orättvist!

Fortsättning följer.....

Frukost

Turkisk yoghurt med hallon och vaniljpulver. Så gott !

Dagens lunch

Köttfärssås med bacon och grönsaker

Lugn morgon

Har haft en väldigt bra och lugn morgon , jag Vilton och Peder kunde äta frukost tillsammans idag framför Nyhetsmorgon. Lillan låg och sov i sin vagn efter sin frukost. Ja , vår vagn är äntligen här och ihopmonterad. Vi är väldigt nöjda hittills även om det bara har blivit några rundor i vardagsrummet men kanske blir det en lugn och kort promenad på gatan utanför idag om jag orkar. Har fortfarande väldigt ont i fogarna , ärret känns en del, ryggvärk allan och obefintliga magmuskler som gör det jobbigt att hålla upp överkroppen. Kroppen är verkligen mörbultat efter nio månaders graviditet tätt efter en graviditet, 20 timmars värkarbete samt en stor bukoperation. Det är inte konstigt att jag är som en gammal tant i kroppen just nu. Men det får ta den tid det tar och jag ser fram emot att känna hur jag dag efter dag åter igen blir starkare. Jag har inga höga krav på kroppen just nu utan vill att den sakta men säkert ska bli starkare bara. Olivia sköter sig helt exemplariskt måste jag säga, visste inte att det fanns så här lugna bebisar. Hon sover mycket och på nätterna vaknar hon inte och skriker utan gnyr lite lätt , ammar och somnar om. Just nu är jag i en lyckobubbla med min lilla familj, hoppas det håller i sig.

Kvällsmat

Ett hallelulja moment , att äta brieost å rökt skinka efter att ha varit utan i nio månader. Gud vad gott! Nu är det tillbaka till lågkolhydratskost igen. Men kör inte superstrikt då jag inte tror det är bra när man ammar.