Hej!
Igår var det måndag och dags för spinning intervall igen. Det kan nog vara något av den jobbigaste träningsform jag testat, men jag känner att jag får ut så otroligt mycket av träningen. Det är en sak som är otrooooligt viktig när man kör spinning intervall har jag kommit på och det är självklart hur dagsformen är men också vad hjärnan säger till dig.
Igår var jag helt slut och hade absolut ingen lust att åka och träna ett hårt pass. Men jag tog mig i kragen och åkte iväg ändå. Väl på spinningcykeln kände jag mig taggad och längtade efter att bli svettig och känna pulsen stiga. Passet igår var det jobbigaste intervallpasset hittils för jag var väldigt mör och trött i kroppen men jag försökte hela tiden tänka " lite till klarar jag" " Du klarar mer än vad du tror" " kan dom , kan jag" " det finns värre saker" osv. Jag pressade mig själv ganska hårt med andra ord men jag gav INTE upp. Jag gav precis ALLT igår och det var jag så glad över efter träningen när jag kände att kroppen inte hade mer att ge.
Det som var lite obehagligt igår och som jag har funderat på var att när jag var uppe i en intervall och var uppe på rött i ansträngningsskalan fick jag lite svårt att andas. Det lät som små snarkande ljud i halsen och jag fick lite svårt att få syre. Inte upplevt detta innan och det första man tänker är ansträngningsastma, men samtidigt brukar jag inte vara så nära min maxpuls så det kanske bara är att jag inte vet om att det kan bli så för mig.
Idag blir det inget pulspass iaf utan ikväll blir det lite fria vikter och bålträning här hemma. Viktigt viktigt.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar