Förlossningsberättelse del 1- Värkarna börjar

Tänkte nu skriva ner hur det var när vår älskade lilla Olivia kom till världen... det kommer bli en lång berättelse så jag har valt att del upp den i delar.

Även denna förlossning startade med värkar, rätt onda men oregelbundna. Det kunde gå allt från 5 till 10 minuter mellan varje värk. Det startade på natten även denna gången och jag var själv i sovrummet eftersom min sambo sov nere i källaren pga förkylning. Det startade runt 02:00 och när klockan var 03:00 ringde jag ner till honom så att han fick komma upp till mig. Det gick inte somna om för det gjorde för ont för det. Jag försökte verkligen tänka på min andning hela tiden, ett djupt andetag in genom näsan och ut genom munnen , sakta och djupt. Vi ringde till förlossningen men de tyckte gott vi kunde vänta hemma så länge vi orkade eftersom jag inte haft någon vattenavgång eller hade regelbundna värkar. Jag kände på mig redan här att detta skulle ta tid.

Eftersom mina föräldrar skulle passa vår Vilton skickade jag ett sms till dem vid 04:00 så att de skulle vara beredda att komma. Jag sa att de kunde somna om en stund för vi hade inte tänkt åka in än men det kunde dem inte utan de gick upp och drack kaffe på sängen, typiskt dem.

Vi flyttade ner till vardagsrummet och soffan när det började göra för ont och det var hemska värkar och hur jag än låg eller satt så gjorde det ont. Mamma och pappa kom runt 05:00 och vid denna tiden vakande också Vilton. Så typiskt! Han ville inte somna om utan fick komma upp och äta sin gröt.

Runt 06:00 gjorde det så förbaskat ont så vi åkte in, jag ville ju ha EDA tidigt denna gången vilket jag också blivit lovad och tänkte att det är ingen idè att ha ont för länge i onödan. Jag hade inga höga förhoppningar om att jag skulle ha öppnat mig mycket eftersom jag vet hur det har varit tidigare.

Väl inne på förlossningen fick vi reda på att jag inte var i aktiv förlossning ännu och jag var bara öppen 1 cm. Både läkare och barnmorskor tyckte det var svårt att undersöka mig och lillan låg väldigt högt upp. Trots att två barnmorskor på MVC sagt att hon låg långt ner och var fixerad.

Dom tog CTG-kurva på mig och bebis och tyckte att det såg okej ut men inte helt hundra bra på lillans puls. Vi fick alltså inte åka hem riktigt än, vilket vi nog hade fått göra annars eftersom jag inte var öppen något. Däremot fick vi gå en liten sväng i byggnaden,vi gick ner till cafeterian och åt frukost. Det var jobbigt att sitta där med värkar för det var många som tittade och säkert undrade vad jag höll på med. Gick på toa och märkte att barnmorskornas bökande där nere hade gjort lite nytta för delar av slemproppen hade gått.

Vi gick ut och satte oss i friska luften på en bänk och jag märkte att jag hade ett missat samtal från barnmorskan som ville att vi skulle komma tillbaka genast för läkaren var inte nöjd med lillans kurva. Herregud var orolig man blev. Vi kom tillbaks och blev undersökta av läkaren och de försökte väcka henne och få en bättre kurva med en liten manick på magen. Tillslut blev de ändå nöjda, hon var nog bara en sjusovare som inte gillade att röra sig så mycket på dagen.

Vi blev ombedda att åka hem och komma tillbaka kl 18:00 på kvällen, självklart tidigare om det inte gick att stå ut hemma. Vi köpte  med oss mat hem och väl hemma somnade min sambo medan jag satt i soffan med värkar och kräkningar om vartannat....orättvist!

Fortsättning följer.....