När jag var gravid med Vilton fick jag en hemsk foglossning en bit in i graviditeten. Det var verkligen jobbigt och vissa dagar kunde det göra mycket ont. Jag minns att jag fick gå långsamt långsamt till högskolan från parkeringen när jag skulle stämma av med examensarbetet, det var riktigt jobbigt.
Jag var rätt förberedd att jag även denna gången skulle få foglossning och jag hade rätt. Denna gången är det faktiskt värre och det satte igång tidigt. Nu är jag i v 19 och ikväll när jag skulle gå ut till köket från vardagsrummet högg det till så i vänster ben och vänster höft så att jag var tvungen att lägga mig ner på golvet. Det gjorde så förbaskat ont när jag stödde på benet så det gick inte att gå.
Jag har under en veckas tid jobbar halvtid och denna veckan ska jag besöka läkare för att förhoppningsvis bli sjukskriven. Tycker detta är så tråkigt men just nu klarar jag inte av att jobba heltid då jag har ett väldigt fysiskt krävande jobb som förskollärare. Jag kan ju som ni säkert förstår inte heller träna, i nuläget inte ens gå en promenad och det är verkligen frustrerande. Men jag vet ju att det är en övergående smärta och ett övergående problem som kommer resultera i det finaste man kan uppleva, ett barn och då blir det lättare att stå ut med smärtan.Det jag är rädd för är att det ska bli så illa att jag blir tvungen att hoppa på kryckor. Håller tummarna för att jag slipper det.
Det finns jättebra information att läsa om foglossning på HÄR
Låter hemskt jobbigt! :( Hade själv tur under min grav. och fick inte foglossning förrän 1 mån innan vårt planerade snitt, men usch så begränsad man blev!
SvaraRaderaVisst blev du också snittad? Känner du av något av ärret nu? /Jenny
Ja det är verkligen jobbgigt. Jag som är van att träna och röra på mig mycket känner mig instängd å frustrerad när jag inte kan göra detta. Ja jag blev akut snittat eftersom jag inte öppnade mig något under förlossningen. Jag känner inte av något av ärret förutom att det ibland kan ömma å dra lite i det, särskilt om man kommer åt det. Men det gör inte ont. Själv då?
RaderaJa du får skaffa en blogg sen när du känner att du har tid och lust. Man behöver ju inte alltid blogga, jag har tagit pauser å skrivit när jag känt att jag orkat å velat, annars är det ju ingen mening.
Hoppas påsken varit bra :)
Jag har visserligen dålig koll på sånt här, men har förstås hört från alla möjliga håll att de flesta får smärtor av foglossning... vissa så tidigt som i v. 6!! Och jag har hört från barnmorska, eftersom jag frågade, att en av teorierna angående all denna foglossning i modern tid är att fogarna och lederna kan påverkas av alla preventivmedel med hormoner i som man tar innan man sedan väljer att bli gravid. Att graviditetshormonerna sedan skjutsar igång en smärtsam process, så att foglossningen numera inte har särskilt mycket med bebisens storlek och graviditetens förlopp att göra. Min mormor, till exempel, sa att på hennes tid var det ingen som fick så pass ont under graviditeten, att de inte kunde fortsätta med alla sina vanliga sysslor... Man fick lite "ryggvärk", men det är ju inte alls samma sak. Låter vansinnigt jobbigt detta i alla fall, hoppas att din sjukskrivning beviljas!
SvaraRadera