VÄLMÅENDE: 2012 , ett år blandat av glädje och sorg, ett år jag kommer minnas

När jag tänker tillbaka på året som gått känns det som att det har vart ett väldigt dramatiskt år. Jag blir både glad och ledsen när jag tänker på det gångna året. Förra året firade vi in det nya året, 2012, med kära vänner och jag och Peder skickade iväg en sådan där Khom Loy-lampa upp i himlen vid 12-slaget för att hedra en jobbig förlust vi var med om i december 2011. Det kändes väldigt tungt men samtidigt har det i efterhand känts skönt att vi skickade iväg lampan mot himlen som ett slags avslut på just den sorgen.

Jag minns att jag var positiv inför år 2012 och januari, februari och mars var månader då allt rullade på som vanligt med skolan, träningen och vardagslivet.

I april var jag och Nala med och tävlade i en rallylydnadstävling i Mark som gick jättebra. Vi blev godkända med våra 82 poäng och jag minns den dagen som en mycket härlig dag. Vi hade med oss fika och satt i våra brassestolar och njöt av vårsolen, jag , mamma och Peder. Min farfar hade under hösten och vintern 2011 blivit sjuk och han var nu inte alls bra och orkade därför inte gå ut med sin dreverhund Guffen. Så i april 2012 fick vi avliva honom eftersom han inte hade ett bra liv som det såg ut just då. Det gick inte heller sälja honom eftersom han var en mycket speciell hund. Under sitt hundliv blev han påkörd av en bil och fick opereras samt attackerad av en annan hund flera gånger. Han hade aldrig fått det bra hos någon annan utan det var något vi fick göra för hans skull.

I börjanav Maj månad föll sorgen hårt över vår familj. Det var månaden då vår kära Rolf Farfar Claesson inte orakade kämpa emot den fruktansvärda cancern som hade angripit hans kropp. På natten till den 3 maj ringde min pappa från sjukhuset då farfar stilla insomnat. Jag och min syster åkte dit tidigt på morgonen och satt hos honom hela morgonen , nästan ända fram till lunch.

Eftersom jag och två av mina bästa vänner har och hade fyllt 25 firade vi i maj med en stor fest där alla våra vänner var bjudna. Dagen var lyckad, solen sken och det bjöds på god mat. Vi dansade till sent på natten och jag minns att jag tänkte då, detta blir nog sista gången jag festar loss så här på ett tag. Jag minns att det kändes vemodigt och konstigt att fira så här med en stor fest då min kära farfar precis hade lämnat oss, men jag är säker på att han hade velat att jag skulle fira min 25-årsdag.

I Juni kom glädjen sköljande över oss. vi väntade barn! Dagen innan jag skulle ta mitt graviditetstest kunde jag inte somna eftersom jag var så nervös. Vi skulle åka till Ullared tillsammans med våra bästa vänner på morgonen dagen efter. Klockan 03:30 kände jag mig kissnödig och kunde inte låta bli längre, jag testade mig. På stickan visade det att jag var gravid och jag ville bara skrika ut det så att alla i hela huset skulle vakna men jag var tvungen att vara tyst. Jag skrev på magen med tusch " Hej pappa" och tänkte att när Peder vaknar ska jag visa honom magen. Jag kunde inte somna om efter detta utan låg och väntade ända fram till 08:00 då hans klocka ringde. Jag visade honom vad som stod på magen och han log och sa samtidigt att han redan visste att vi väntade barn. Den dagen var jag helt slut när vi gick runt på Ullared och somnade sedan gott i bilen på vägen hem, med ett stort leende på läpparna.

Jag fyllde 25 år i juni och jag firade det tillsammans med mina vänner i Stockholm. Vi var på Summerburst , shoppade och åt god mat. Det var supertrevligt. När jag kom hem från Stockholmstrippen hade min älskade sambo fixat med färska räkor och presenter för att fira mig.

Juli månad var återigen en sorgens månad, då fick vi avliva vår underbara vovve Pontus som funnits med oss i nästan 16 år. När jag var endast 10 år hämtade vi hem denna underbara hund som alltid vart snäll och trogen. Det var oerhört tungt den dagen, jag och Elin var med hos veterinären och satt hela tiden vid hans ansikte och pussade och klappade på honom medan han lugnt och stilla fick somna in för att bege sig till hundhimlen. Mamma och pappa hade åkt på semester till Varberg och nu i efterhand känns det som att det var meningen att de inte skulle vara hemma när Pontus insjuknande eftersom jag tror att de inte hade klarat av eller velat vara med när Pontus gick bort. Jag och Elin åkte ner till dem samma dag sedan och hade några underbara soliga dagar vid havet med massa grillande och solande. Men det var inte bara sorg denna månad, vi fick för första gången se vår skatt i magen då vi var på ultraljud i Göteborg på Emmas ultraljudsklinik. Bebis var då bara 10 veckor gammal men man såg redan hur han låg där och sprattlade med armar och ben.

Augusti, månaden då jag fick vara med om något så otroligt häftigt. Jag fick vara med när min vän födde sin underbara son Jasper. Det var verkligen det häftigaste jag vart med om och jag kommer alltid minnas den dagen. Det var verkligen en ära att få vara med. Jag och Peder åkte den långa vägen till Karlstad för att gå på bröllop denna månaden, det var ett annorlunda och vackert bröllop mitt ute i de värmländska skogarna. augusti var även månaden då efterlängtade lilla Emy kom till världen i vecka 34. Emy är Peders brorsdotter, hon är något av det sötaste jag någonsin sett.

Vi fick på rutinultraljudet reda på att vi väntade en liten pojke, detta var den 24 september. Allt såg också bra ut vilket gjorde att man blev otroligt lättad och lycklig. Den 14 september firade vi 3 år som par och 1 år som förlovade.

Oktober, möhippa för en av mina bästa vänner! Spökvandring på Torpa stenhus som skrämde upp en hel hög med brudar, god mat på restaurang Köket och en spännande seans ingick i denna händelserika dag. 3 Oktober fick vi för första gången höra lillkillens hjärta som slog 160 slag i minuten.

November, en seg månad. Började skriva på examensarbetet och gick på kursen på MVC som handlade om förlossningen, amningen, andningen, smärtlindringen osv.

December, 1 december, dagen då Helena & Petter blev ett. Med en skatt i magen stod de framme vid altaret och lovade varandra evig kärlek. Jag sjöng , för kärlekens skull för dem där framme. Denna dagen kommer vi alltid att minnas.

Julafton, firades med alla nära först ute i Ornunga hos Peders familj och sedan hemma hos min familj. På juldagen var vi på julbord i Vårgårda och det var supermysigt. Annandagen var det tacomys hemma hos Peders bror och hans fru, och såklart deras underbara lilla dotter Emy.

Nyårsafton: Ja, denna dagen har ju inte vart ännu så fortsättning följer....