Det här med sömn

Ja det här med sömn och barn är verkligen något man får känna på när man får barn ( ständig trött haha) Alla familjer har olika sovstilar och olika sovrutiner och viktiga små detaljer som måste följas i just sin egen familj. I den här familjen har mannen i huset sovit i soffan sen Olivia var ungefär 2 veckor medan jag och Olivia sovit i dubbelsängen. Detta för att han ska få en hel natts sömn eftersom jag ammar nattetid och han vaknar när jag bökar runt. Detta är såklart bara tillfälligt för tanken är ju att vi ska sova tillsammans igen. Därför provade vi inatt att lägga Olivia i sin egen säng, i babynest för att se hur det går. Måste säga att jag är rätt nöjd över första natten, hon somnade 20:30 och sov till 03:30 i sin egen säng. Sen började tyvärr hostan ställa till det så fick suga med snorsugen 03:30 samt amma henne. Satt upp på sängkanten och ammade, ( brukar alltid ligga ner å amma på natten)  sen la jag ner henne igen men då hade hon lite svårt att komma till ro. Efter en stund  flyttade jag över babynestet till sängen igen och la min hand på henne så hon skulle bli trygg igen och efter en stund  somnade hon och sover fortfarande ( 07;30). Ja, man får prova sig fram, barn går ju hela tiden igenom olika sovstadier och man får helt enkelt göra det bästa av situationen. Jag upplever det som att Olivia har varit lättare på natten om man jämför med vilton. Han hade ofta långa skrikperioder på natten av olika anledningar medan Olivia Inte en enda gång skrikit på natten, så olika det kan vara. Känner nu att jag inte har lika ont i rygg å axlar som jag brukar ha på morgonen så kommer definitivt köra på detta inatt igen. Vilton sov också mellan oss i början för att sedan flytta över till sin egen säng och slutligen till eget rum när han var runt 6 månader. Han började sova hela nätter när han var runt 1 år, innan det fick han välling på natten till en natt då han helt plötsligt slutade. Så tänker inte ta någon fajt denna gången med Olivia. Barnsköterskorna sa att vi skulle låta bli att ge honom välling på natten när han va runt 1 år eftersom han inte behövde det näeingamässigt, men om det var det enda som fick han lugn, varför sluta? Det funkade ju ändå eftersom han valde sluta när han själv ville och vi slapp höra en hysteriskt ledsen bebis. Nej denna gången ska vi göra det som känns bäst för oss och lyssna på vår bebbes signaler för som sagt alla familjer har olika rutiner, behov och egenheter och jag tror det är viktigt att lyssna på sin egen magkänsla för det är trots allt man själv som förälder som vet hur ens barn fungerar, inte alla andra eller BVC. Oj nu blev det ett långt inlägg om sömn men det är ett hett samtalsämne när vi mammor ses och det finns mycket att prata om. Här är en bild på en 2 veckor gammal Olivia första gången hon sover i sin säng.