För typ två år sedan brukade jag och min fina vän Sanna springa en gång i veckan, på tisdagar för det mesta och det brukade bli ungefär 1 mil, men det har inte hänt på ett tag.I förrgår bestämde jag mig för att springa hem till mina föräldrar och hämta cykeln som står där och cykla hem den. Det är ca 6 km hem till dem och det var mitt mål att klara av. När jag hade sprungit ungefär 5 km tyckte jag att det var tungt, segt i benen och jobbigt med andningen men jag nötte på och rätt som det var sa Runkeeperrösten i mina lurar att jag sprungit 7, 5 km och då kändes det helt plötsligt mycket lättare att springa, så jag körde på.... 8 km, 9 km och stannade på 10.13 km.
Lyckan som infann sig när jag klarade det var stor. Så skönt när man lyckas med något mål man satt. Nu vet jag att jag kommer klara Kretsloppet...jag kommer iallafall ta mig runt, tiden spelar mindre roll , det handlar om ett personligt mål som jag för många år sedan (när jag hatade att springa) bara kunde drömma om.
.
Härligt! Bra jobbat.
SvaraRadera