Det här med sömn

Eftersom jag har pluggat i 3,5 år har jag haft många sovmornar och har kunnat styra över mina sömnvanor själv. Vi hade ofta föreläsningar som varade mellan 9-12 på dagen och då kunde man om man ville lägga sig en stund när man kom hem och så fick man ju en liten sovmorgon. Ibland kunde vi börja efter lunch osv.

I slutet av graviditeten sov jag väldigt mycket, hade ingen ork utan bara vilade och sov ( vilket man också ska göra). Jag har alltid älskat att sova och jag gillar att ligga och dra mig länge på morgonen. Jag är också otroligt lättväckt och sover inte speciellt djupt.

Sedan Ville kom till världen är det såklart helt förändrat det här med sömnen. Nu sover man inte längre sammanhängande på nätterna utan vaknar för amning och blöjbyten. Sovmönstret har alltså ändras sig väldigt mycket, vilket det också gör när man får barn. Klart jag är väldigt trött men det gör liksom ingenting, mitt jobb är att vara mamma och då är man trött, jag bara funderar över hur sömnen har ändrats och hur annorlunda allt är när man får barn med sov och matvanor.

Det här med min sömn är inte så viktigt längre, nu är det inte längre mina behov som kommer först.

Förresten, Mors dag är väl snart? Min första morsdag, undra om man blir uppvaktad. Ville är kanske lite för liten för att gå till blomsteraffären eller chokladbutiken men han har ju en pappa..