Jag fick reda på att jag var gravid: Juni 2012
Såhär fick jag reda på det: Hade bestämt oss dagen innan att vi skulle testa på morgonen därpå. Vaknade och var kissnödig 03:30 och kunde inte låta bli. Tog ett test som visade positivt , kunde inte somna om. Jag skrev "hej pappa" på magen och väckte min sambo några timmar senare. Fattar inte hur jag kunde hålla mig och inte väcka honom.
Detta gjorde jag efter att ha fått beskedet: Vi åkte faktiskt till Ullrared med våra vänner den dagen och kunde inte låta bli att köpa något litet till bebisen. Somnade i bilen på vägen hem vilket inte var konstigt eftersom jag vaknat så tidigt.
Det här undvik jag att äta och dricka: Alkohol, mögelostar, rått kött.
Lukter jag inte klarade av i början: Stekos från bacon, lukten från wokade grönsaker.
Första gången det rörde sig i magen: I vecka 19 kände jag vår lilla prins röra sig därinne men fattade nog inte först var det var.
Musik jag spelade för bebisarna i magen: Allt möjligt, han kommer bli en allätare.
Magen började synas: I början var det ju mest uppsvälld mage och man såg pluffsig ut. I vecka 12 tyckte jag det syntes att man var gravid.
Såhär kände jag vid ultraljudet: Vi gjorde ju ett tidigt ultraljud i vecka 10 och det var en av de lyckligaste dagar i mitt liv, ett litet hjärta tickade så fint. I vecka 19 gjorde vi rutinultraljudet och fick då reda på att allt såg bra ut med den lille , som var en kille.
Första gången jag fick höra barnens hjärtljud kändes det: Förvånade över hur högt det lät och hur fort hjärtat tickade, men underbart att få höra något ljud från honom.
Första mammakläderna var: HM-jeans i mörkblått, faktiskt inte så sköna. Har mest använt leggings under graviditeten.
Mina graviditetscravings: Frukter och fräscha juicer, smoothies och choklad.
Mina värsta gravidkrämpor: Foglossningen
Nu känner jag mig färdig med att vara gravid och längtar bara efter att få hålla om vårt barn.
Såhär fick jag reda på det: Hade bestämt oss dagen innan att vi skulle testa på morgonen därpå. Vaknade och var kissnödig 03:30 och kunde inte låta bli. Tog ett test som visade positivt , kunde inte somna om. Jag skrev "hej pappa" på magen och väckte min sambo några timmar senare. Fattar inte hur jag kunde hålla mig och inte väcka honom.
Detta gjorde jag efter att ha fått beskedet: Vi åkte faktiskt till Ullrared med våra vänner den dagen och kunde inte låta bli att köpa något litet till bebisen. Somnade i bilen på vägen hem vilket inte var konstigt eftersom jag vaknat så tidigt.
Det här undvik jag att äta och dricka: Alkohol, mögelostar, rått kött.
Lukter jag inte klarade av i början: Stekos från bacon, lukten från wokade grönsaker.
Första gången det rörde sig i magen: I vecka 19 kände jag vår lilla prins röra sig därinne men fattade nog inte först var det var.
Första gången det sparkade ordentligt: Ja , ,det var nog i vecka 22. Underbar känsla!
Såhär kändes de första sparkarna: Som fiskstjärtar som snärtade till mot magens insida i början, sen som buffar , lite senare kändes de som knuffar som rörde sig i vågor och nu känns det som jag vet inte vad ,sparkarna är väldigt starka. Musik jag spelade för bebisarna i magen: Allt möjligt, han kommer bli en allätare.
Magen började synas: I början var det ju mest uppsvälld mage och man såg pluffsig ut. I vecka 12 tyckte jag det syntes att man var gravid.
Såhär kände jag vid ultraljudet: Vi gjorde ju ett tidigt ultraljud i vecka 10 och det var en av de lyckligaste dagar i mitt liv, ett litet hjärta tickade så fint. I vecka 19 gjorde vi rutinultraljudet och fick då reda på att allt såg bra ut med den lille , som var en kille.
Första gången jag fick höra barnens hjärtljud kändes det: Förvånade över hur högt det lät och hur fort hjärtat tickade, men underbart att få höra något ljud från honom.
Första mammakläderna var: HM-jeans i mörkblått, faktiskt inte så sköna. Har mest använt leggings under graviditeten.
Mina graviditetscravings: Frukter och fräscha juicer, smoothies och choklad.
Mina värsta gravidkrämpor: Foglossningen
Nu känner jag mig färdig med att vara gravid och längtar bara efter att få hålla om vårt barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar