Viktminskning från förra veckan:
-0,8 kg
BMI 25,2 (övervikt) 0,5 kg kvar till normalvikt (BMI är för mig är lite lurigt då det beror mycket på om man tex styrketränar osv, lite opålitligt m.a.o)
Enligt mig är detta ett bra resultat, jag hade ju inte räknat med mycket och jag tycker att - 0,5 kg i veckan är bra för mig och som jag sagt innan, en sund viktminskning.
Då tar vi en titt på måtten då, det är ändå det som är det intressanta.
Lår: 51 cm hö 51 cm vä, -0 cm
Vad: 37 cm hö 36 cm vä - 0 cm
Rumpa: 100 cm, - 2 cm
Midja (smalaste stället) 74 cm, - 0,5 cm
Höfter :94,5 cm, - 1,5 cm
Under byst: 75 cm, - 1,5 cm
Buk ( mätt över naveln): 84 cm, - 3 cm
Vikt: -18,4 kg sen grav, 1,6 kg kvar till startvikt, 8,6 kg till målvikt
Totalt har 8, 5 cm försvunnit på kroppen de senaste 2 veckorna och det är jag nöjd med. Kanske tar en kroppsbild under dagen och lägger upp. Tänkte eventuellt också prova de där jeansen jag hade på mig invägningen 20 mars för att se om de sitter annorlunda. Spännande!
För att förtydliga lite i min viktresa så kan jag säga att på gymnasiet vägde jag närmare 90 kg. Minns att jag ställde mig på vågen och den visade 89 kg. Efter det vägde jag mig inte på många år för jag vägrade att se en sådan siffra igen, jag var livrädd.
Men så hände något, jag tog tag i min hälsa och började träna lite mer ( hade tränat innan med men ätit helt fel) och åt mindre onyttigt, detta var 2010 och då vägde jag runt 84 kg. Jag körde på ett tag med GI och vanlig gympa på friskis och svettis men det hände inte så mycket. Började efter en period med LCHF och träning som jag tyckte var rolig, nämligen aerobics , powerwalks, jogg och lite cirkelgym. Gick ner till en vikt runt 70 kg och minskade massor med cm runt kroppen. Vet inte hur mycket tyvärr men gick från stl 42-44 till 38 och jag mådde väldigt bra.
När jag blev gravid vägde jag runt 72 kg och var rätt nöjd med min kropp, hade stl 38 och kände mig rätt okej med att bära bikini. Gick under graviditeten upp ca 20 kg och åt ingen speciell kost, hade fått tillbaka mitt extrema sötsug och hade väldigt svårt att stå emot godis, kakor och annat onyttigt. Till min lycka försvann sötsuget nästan direkt efter förlossningen, så skönt, jag behövde knappt kämpa de där 2 veckorna med att få bort det utan det bara försvann. Gick ner rätt fort efter graviditeten, det var ju mycket vätska också. Därför kan man ju inte riktigt räkna det jag gick ner i början för det är ju bebis, moderkaka, fostervatten , vätska och massa annat. Mitt första mål just nu är att komma tillbaka till den vikt och de mått jag hade innan graviditeten och efter det kommer jag försöka nå min målvikt.
Bjuder på lite bilder genom åren... Kroppen är elastisk :P
![]() |
| 2007 |
| 2009 |
![]() |
| 2011 |
![]() |
| 2012 |
![]() |
| 2013, Gravid v. 41 |
![]() |
| ca 1 v efter förlossningen |
![]() |
| ca 3 v efter graviditeten |
![]() |
| ca 4 veckor efter graviditeten |







Hej Thess!
SvaraRaderaTänkte bara säga att jag tycker du är helt fantastisk! Heja dig!
Kram/Caroline Claesson
å tack vad glad jag blir.. hoppas att allt är bra, får kika in din blogg.
RaderaAlltså... BMI är ett bra mått på normalvik/övervikt/undervikt för alla helt normala människor. Det ska mycket till innan en kvinna får så mycket muskler att BMI blir missvisande. Jag tränar ju som bekant ganska mycket, och har massor av muskler, och mitt BMI är 22,1. Normalvikt. För karlar däremot är det lite annorlunda. Dels har män ungefär 15-20% mer muskelmassa än kvinnor, och dels så kan de utan att satsa stenhårt bygga upp emot 3kg muskler på ett år. För en kvinna är motsvarande siffra ca. 1,5kg, och då får man TRÄNA.
SvaraRaderaSen måste jag också säga att jag ÄLSKAR den mörkrosa fladdriga toppen du har på fotot från 2011! Så himla snygg.
SvaraRadera